efter kongressen

Kongressen som helhet var mycket bra, min stora invändning endast att vi avslog motioner i klump vilket kändes odemokratiskt då man inte fick välja en och avslå de andra utan allt föll direkt...

Men efter varje kongress när de andra (föreställer jag mig) åker hem och känner sig styrkta och upplivade, känner jag mig vemodig och lite deppad.

Jag går in i denna efterkongress depp delvis för att vi sällan hinner ge varje fråga den tid den förtjänar, även om vi kommer att ta upp den igen så finns det sällan tid till att förklara, argumentera, upplysa och debattera frågorna i den utsträckning som behövs. Ibland tar vi beslut där det känns som att alla inte fattar vad besluten kommer att få för konsekventser i det praktiska arbetet eller inte förstår varför det behöver regleras till att börja med...

Orken och lusten brukar komma tillbaka efter nån vecka, när man inser att det faktiskt blivit bättre.
Och Veronica kom ju in i styrelsen, det måste man ju ändå vara glad över!