Apati

Jag har nått den där punkten när jag inte längre vet vad jag vill eller varför jag ville det jag ville förut. Det är inte första gången jag känner såhär, så man tycker att jag vid det här laget borde ha lärt mig hur man tar sig ur det. Men det vet jag inte, såvida krypa upp i ett hörn, äta choklad och sucka är lösningen, vilket jag starkt betvivlar!

Är det samhället som lär oss att vi ska äta när vi mår dåligt? Eller låta bli att äta när vi mår dåligt… Vilka mekanismer i vår omgivning ger oss detta osunda beteende till mat? jag har funderat lite på hur man ska ta sig ur matträsket och kanske därmed komma ett stimuli längre ifrån oss själva och lösníngen på våra problem.

Steg 1 för att hjälpa oss själva och vår omgivning att ta oss ur detta osunda beteende är att sluta umgås över och runt mat! Och jag måste sluta förse min omgivning med choklad för att ’muntra upp dom’. Hela samhället behöver förändra sin relation till mat. Vi ska äta för att överleva inte för att kompensera all den njutning vi inte får i vårat liv, inte för att döva smärtan, inte för att ha något att göra och inte för att vi tror att vi kommer må bättre med lite mer choklad i kroppen!!!!
Sen skulle allt säkert bli mycket bättre om vi bara slutade må dåligt, hur nu det går till.

Men hur blir man lycklig igen då? Vanligtvis så bara vaknar man en dag, lyckas ta sig upp ur sängen, förbi hörnet och ge sig ut i verkligheten. Till dess då? Ja, jag sitter väll där i mitt hörn och väntar på bättre tider!
Om inte annat så kan vi ju trösta oss med visdom från Simone deBeauvoir: 'det handlar inte om att bli lycklig, det handlar om att bli fri' skriver hon (kanske inte exakt dom orden..) i Det andra könet! Och fri känner jag större tillförsikt inför att själv kunna ge mig.

Borde naturligtvis bara ta mig samman och skriva tenta. Men hur tar man sig samman?

Linnéa citat under kvällen:

’nu har jag läst den här boken 3ggr, jag undrar vad den handlar om?’

’vad är den skriftliga motsvarigheten till ögontjänare? Om man bara skriver för att man vet att någon kommer märka att man inte skrivit, istället för att skriva för att man får ut något av det vad kallar man det? Vi har akut ordbrist i svenska språket!’

Andra citat under kvällen:

’var en duktig student, korvstoppa och spy ut på papper’

’du får inte följa med till IKEA för du ska skriva hemtenta’