Att ha tid att ha kontakt

Skrev nyss ett ganska lång brev till farmor, vi har allt förlite kontakt och jag är sällan ledig på telefonvänliga tider.

Jag är orolig för henne, hon har så ont och hon har så mycket inre stress och press att man undrar hur det är möjligt. När jag var nere nu innan pride och hälsade på så andades hon läskigt, så fort hon kände den minsta stress, nästan lite asmatiskt, som att hon inte fick luft.

Har därför beslutat att vara mer närvarande på det sätt som nu går, bara skicka lite pepp, brev eller kanske vykort. Bara förmedla att man finns och bryr sig.
+ att hela konceptet att få post blev urtrist när mailen kom in i våra liv. Missförstå mig rätt, jag älskar mail men jag blir nostalgisk när jag tänker på hur jag i 12-13års åldern rusade till brevlådan för att se om ngn av mina brevvänner hört av sig. Numera ramlar posten in och man suckar "åh nej, mer reklam och räkningar" enda undantaget är jul och födelsedagar, enstaka gånger vid påsk... Då är det ändå bara meningslösa vykort utan något personligt budskap, "god jul önskar familjen petterson" typ. Man kan lika gärna lägga ut hela grejen på entrepenad. "här ta min adressbok och skriv lite snälla men opersonliga saker på vykort åt dem". Det skulle dessutom vara en guldgruva för säsongsarbetande ungdomar =).

Nej, nu måste jag sova, ska tvätta imorgon!

Andra bloggar om: post, brev, farmor, kontakt, släkt, omtanke

http://intressant.se/intressant
Blogarama

Operan rapport

Igår gick jag på Operan med Farmor och Anita. Operan var underbar, sångarnas insattser fantastiska och slutet så tragiskt. Snacka om könsroller, han erbjuder henne sin kärlek (för att typ få henne i säng) och när hon sedan ser honom köra samma snack med en annan så blir hon helt förstörd men kan inte låta bli att återvända för att rädda honom och slutligen offrar hon sitt liv för att rädda hans. Suck!

Farmor hade tydligen inte varit på Operan förut och var mycket imponerad av byggnaden och alla utsmyckningarna inne i salongen. Det var verkligen roligt att göra detta tillsammans och förhoppningvis kommer vi att göra om det.

När jag kom till Operan för att möte dem så var pappa där och han verkade lite sotis över att han inte fick följa med... Men han sa inget om att han ville följa med innan och jag trodde att han inte ville eftersom farfar varken ser eller hör och därmed mest skulle ha suttit där och väntat. Jag hade hoppats att de två skulle ta chansen att göra något annat kul tillsammans med istället så satt de bara och väntade på att vi skulle bli klara... Tråkigt, jag föreställde mig att detta kunde bli ett tillfälle för dem att umgås och göra något speciellt av sin samvaro.

Nåväl, man kan ju inte få allt här i livet..

Andra bloggar om: opera, musik, farmor, familj, rigoletto, könsroller,
http://intressant.se/intressant
Blogarama

Farmor och jag

Farmor och farfar anländer Stockholm i kväll, de stannar till på måndag, och för en gång skull så ville jag inte vara sitta i en soffa med farmor, jag ville göra något.

Trots min farmors kortsynthet och många fördomar om både invandrare och hbtq-personer så älskar jag henne som det barn jag var när hon var min sagotant. Vi har inte så många starka fina minnen, jag mins hur hon lärde mig virka, sommaren hon misslyckades med att lära mig sticka, den där gången jag gick med på att gå på intiman för att fira hennes 80års dag (och farfarns 90års dag). Men oftast så bara äter vi och ser på tv. Så denna gång så tar jag med farmor och ser Rigoletto på Operan. Farmor, pappas flickvän Anita och jag. Jag hoppas att det blir kul, minnesvärt och härligt.

Här kan ni läsa recencionerna som föreställningen fick i SvD, här är lite info från Operans hemsida

Andra bloggar om: opera, musik, farmor, minnen, stockholm,

http://intressant.se/intressant
Blogarama

Här är jag och farmor sommaren 2005