Tunnelbanans hierarki

Jag går upp varje arbetsdag och tänker: ingen borde behöva vakna före 06.00 på morgonen om de inte vill det. Jag vill inte. När jag sömngår på tunnelbanan ser jag mina medmänniskor sitta en och en vid platser om fyra och fyra. Alla på exakt samma ställe, närmast fönstret i färdriktningen. Högsätet, näst på tur är mitt emot, sedan ytterst i färdriktningen. Därefter är det bara slagg, vissa väljer att stå framför att sitta på sista loser platsen, om det inte är rusning för då är kroppkontakten för dem som står ännu mer olidlig. Vi har så mycket avstånd mellan varandra att vi ibland finner det pinsamt att råka se varandra i ögonen. Här finns ett undantag, ögonkontakt är ok om det finns en medresenär som beter sig på ett socialt oacceptabelt sätt (enligt normen för vad som är normalt och ok), då får man utbyta irriterade blickar, oss "normala" trafikanter emellan...