Att hantera hösten

Det finns fullt av sprudlande poesi om våra olika årstider, men jag lyckas aldrig dra mig till minnes något som handlar om hösten. Kanske för att hösten inte inspirerar till glädje och beskrivning utan snarare manar till tystnad och tillbakadragenhet.

Hösten har två huvuden, det är de glada färgerna, en lukt i luften, solen som skiner där man går i lagom tjocka koftor och halsdukar, innan mössornas tid. Den fina hösten. Men hösten är också tiden för envetet regn som än duggar, än piskar och gör det omöjligt att klä sig rätt. Det är mörkret som äter sig in i ens liv och gör dagarna kortare och nätterna längre. Som rullar in oss i filtar och videokvällar (på gott och ont).

Den höst vi har haft än så länge påminner inte alls om den glada, varma hösten. Dagar i ända har duggregnet plågat mig. Inte tillräckligt för att det ska vara värt att fälla upp paraplyet men nog för att håret ska krulla sig åt alla håll och kanter och man får den där kalla och lite genområa känslan i hela kroppen. Jag har fått höstrusket i kroppen, inte nog för att bli sjuk utan bara precis så man blir slö och trött med en underlig längtan efter att rulla in sig i en filt och leka kåldolme...

Längtar efter varma färger och sol.

Läs även andra bloggares åsikter om väder, höst, kyla, hälsa, kläder,

http://intressant.se/intressant
Blogarama