Som om det inte är illa nog att man måste ha tvättstugan på semestern (!?!) så visade det sig att tvättstugan hos Farmor och Farfar var kanske den äckligaste tvättstuga jag någonsin besökt och det vill inte säga lite...
Medan finaste flickvänen sov (morr) så brottades jag med ondskefullt mögel och tvättmedelsrester.
Man skulle kunna tro att det skulle vara ganska bra klass på tvättstugan här med tanke på alla städinstruktioner, faktumet att det finns tre moppar och en stooor skylt där det står att man ska anmäla ostädad tvättstuga till hyresvärden. Men i efterhand så inser jag att dessa skyltars existens inte är ett tecken på sund tvättstugesyn utan ett desperat försök att skapa sådan.
Nåväl, nu är kläderna rena och semestern kan åter börja. Slappna av är inte min starka sida och idag när jag sträckte på mig så knakade det i axlarna så jag blir rent bekymrad. Suck.
Men ikväll blir det bio, nya Narnia filmen, Caspian prins av Narnia. När jag var liten, kanske egentligen för liten så läste mamma högt för oss, vi jobbade oss igenom hela narnia krönikorna (7 böcker). När jag för ett par år sedan var i London så köpte jag dem på engelska och läste om dem. Som vanligt konstaterade jag att böcker alltid är bättre på orginalspråk. Detta tycks vara en extra sann sanning när det gäller barnböcker. Kanske delvis på grund av att många av karaktärernas namn är ordlekar. I Harry Potter t.ex så heter en självisk och självkär karaktär för Lockheart, översatt till svenska: Lockman.
C.S. Lewis var tydligen en mycket kristen person och har fört in mycket kristen moral och mycket antydningar mm i sina böcker. Lustigt med tanke på att de sällan ber eller talar om Gud i böckerna. Mycket skickligt inmanipulerat helt enkelt. Men jag vet inte om man tar någon större skada, jag älskade både böckerna och de tv dramatiseringar som alltid gick på jullovsmorgon och jag är inte direkt troende.
Lite tråkigt är att de aldrig filmatiserar Hästen och hans pojke eller Min morbror trollkaren. Trist men de kanske inte är de mest boxoffice vänliga böckerna. Däremot ger de tillsammans med de andra en mycket bättre bild av landet Narnia.
Läs även andra bloggares åsikter om narnia, C.S. Lewis, harry potter, böcker, film, religion, caspian prins av narnia, häxan och lejonet, hästen och hans pojke, min morbror trollkaren, silvertronen, prins caspian och skeppet gryningen, den sista striden, tvättstugan,
http://intressant.se/intressant
Blogarama
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Subscribe To
Posts
Comments
2 comments:
Lewis har verkligen fått mig att tänka till. Precis som du så älskade jag hans böcker och jag har verkligen slukat dom.
Men Lewis hade förmodligen ett sexuellt intresse av barn. Det är jag helt övertygad om (han gillade bland annat att fotografera nakna flickor i 10-11-årsåldern. Jag har sett något sådant foto och det var förvisso fint och inga problem så men jag är HELT övertygad om att bilden tagits av sexuella- och inte konstnärliga skäl. Lewis var förmodligen intresserad av fotografering men han var nog mer intresserad av 10-åriga nakna flickor.). Det är nu det jobbiga sätter in för just hans sexuella intresse av barn kan ju ha gjort att han var så jäkla duktig på att skriva saker som barn var intresserade av.
Hur ställer man sig till en person som Lewis? Han kunde förmodligen just på grund av sitt sexuella intresse för barn ha förmågan och viljan att skriva böcker som barn ÄLSKAR och som ger barn så mycket i form av texter som gett så härliga fantasier och tankar.
HUR ska man hantera Lewis? Hur ska man se på det här? Jag har tänkt massor på det och vägt för och emot, bra och dåligt osv hit och dit och jag kan faktiskt inte komma fram till något. Var det TUR att Lewis var sexuellt intresserad av småflickor? KANSKE!
Har faktiskt missat anklagelserna om pedofili vad gäller C.S. Lewis. Otäckt att höra.
Jag kan generellt ha svårt för hur man ska hantera konsten i relation till konstnären, eller i detta fall författaren.
Ta Wagner som exempel, antisemit mm, men jag älskar hans operor.
Kan man skilja på konstnären och konsten? Jag vet inte. Antar att det är lättare när konstnären är död. Fast hur är man tydlig med det? Man kan ju inte springa runt med en stor tröja eller skylt med texten "jag gillar din konst men jag tar avstånd från dig som person".
Knepigt. Jag lyssnar ju fortfarande på Wagner, jag läser C.S. Lewis.
Sen måste man kanske ta hänsyn till att det rör sig om spekulation...
Bdw, hur ska man då förhålla sig till scouterna som startades av en känd pedofil (ingen spekulation)? Borde hela verksamheten läggas ned?
Hur mycket ansvar tar man för någots ursprung när man uppskattar eller utövar det? Svårt, för det finns ju en gräns.
Vi hamnar delvis i den eviga konstnärliga frågan: vem har tolkningsföreträde på ett verk? Om man som jag ser det, anser att tolkningen bestämms av den som tolkar men att skaparen ej kan ställas till svars för en tolkning den ej var medveten om, hur påverkar det mitt förhållningssätt till denna fråga.
Jag har nog inget direkt svar på frågan om hur man ska hantera Lewis, ska fundera vidare.
Post a Comment