Jag måste erkänna att jag hoppades på Hillary, symbolvärdet betyder mycket. Symbolvärdet som Barack Obama står för är inte heller att förakta och jag hoppas att han vinner och att en demokrat tillträder som president i världens mäktigaste och kanske världens narcissitiskaste stat i hela världen.
Men det verkar vara ett jämt lopp, alla säger att partiet splitras av kampanjen mellan Clinton och Obama. Clinton har nu försökt släta över och ger Obama sitt stöd. Jag hoppas att det hjälper.
Jag kan vända mig mot hela konceptet med personval, även om det har sina fördelar. Men jag tycker att partiets värderingar ska vara de man röstar på och inte en person som är medlem i organisationen men vars huvudfrågor och värderingar inte nödvändigtvis hänger ihop. Det finns en risk att vi röstar på karisma och intryck istället för på hjärtefrågor och fakta. Och då blir det som det blir. De personer vi har valt vill eller kan inte representera oss.
Folkpartiet är och förblir folkpartiet hur progressiv och feministisk Birgitta Ohlsson än är. Och när vi missar att de är ett paket vi köper så glömmer vi att med Birgitta Ohlsson så får vi andra värderingar på köpet, värderingar och ideologier vi kanske inte står för.
När man istället sätter sig in i ett partis politik, kollar vad de tycker i ens hjärtefrågor så vet man vad man får. Personval kan liknas vid flygplanens lockpriser, när man väl beställt så visar det sig att man ska betala diverse tillägg, skatter och avgifter.
Synd, för jag gillar ändå valfriheten i personval, möjligheten att visa ett starkt stöd för en person som man känner att man har lite mer gemensamt med, som man känner sig närmre, som man litar på. Men när jag får känslan att det går ut över väljarnas kunskap om politikens innehåll och faktiska prioriteringar så måste jag förhålla mig skeptisk.
Läs även andra bloggares åsikter om hillary Clinton, Bill Clinton, Barack Obama, presidentval, usa, primärval i USA, folkpartiet, birgitta ohlsson, personval, val, valrörelse, kampanj, partier, Fi, Feministiskt initiativ, feminism, feminister, jämställdhet, värderingar, hjärtefråga, skatt, politik, politiker, karisma, priser
Läs mer om presidentvalet i USA: DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD,
Något bra med Fp
http://intressant.se/intressant
Blogarama
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Subscribe To
Posts
Comments
2 comments:
Det är inte helt överraskande att feminister som du sätter kollektivistiska begrepp som kön och ras före idéer tankar och åsikter, om detta nämner du inget. Ett annat bevis på att feministen INTE står för individualism utan snarare det motsatta, en kamp mellan kollektiv, är att du förhärligar tron på kollektivet "partiet" och föraktar människor som brinner för sina idéer och vilja att förändra. I din värld måste den lilla människan vara ännu mindre. Fy fan!
//Calle Teglund
www.tegis.wordpress.com
Jag sätter inte kön och ras framför politik, jag vill att synen på ras och kön ska vara tydligt definierad så att jag vet om personen eller organisationen i fråga är av samma ideologiska åsikt som jag.
Individ och kollektiv måste inte nödvändigtvis vara i konflikt, individen är i mina tankar stor men i världen en potentiellt sett ganska utlämnad och sårbar figur som genom att ansluta sig till ett kollektiv vinner mer styrka och får fler möjligheter.
Jag ser inte varför det strategiska beslutet att arbeta kollektivt då det ger ökad möjlighet att uppnå även mina individuella mål skulle vara en kränkning av min valfrihet.
Jag vet att partiet är det som i slutändan kommer stå för merparten av besluten och även om jag beundrar folk som jobbar i motvind inom sina partiet så tycker jag inte om att organisationer använder eldsjälarna och de som vill ha förändring som alibin så att de bakom ridåerna kan fortsätta med sin mossiga gamla politik.
Visonärt tycker jag personval är en bra grej, men i strukturen vi lever i så ser jag hur det missar sitt mål.
Post a Comment