Igår gick jag runt och lyssnade på musik på vägen hem till jobbet och lyssnade plötsligt på ett stycke ur Tori Amos låt Another girl's paradise endast frasen "who can love you and still be standing".
Låten är ganska sorglig, handlar om att vara kär i någon som är upptagen. Men låten är så vacker och frasen går rakt in och spelar upp känslorna från all olycklig kärlek jag känt i hela mitt liv. Och en kommer jag på mig med att önska att någon skrivit något så vackert till mig.
Plötsligt slog det mig, självinsikt; jag har alltid velat att någon ska skriva en underbart vacker kärlekslåt till mig. Detta förklarar säkert upp till 80% av den dragningen jag har haft till musiker sedan tidiga tonåren. Jag vill ha handgripliga musikaliska bevis på hur dyrkansvärd jag är för att bekräfta min lite narcissitiska självbild.
Tragiskt eller?
Läs även andra bloggares åsikter om Tori Amos, musik, självinsikt, kärlek, känslor, narcissism,
http://intressant.se/intressant
Blogarama
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Subscribe To
Posts
Comments
No comments:
Post a Comment