funderingar kring främlingar

Idag föll jag för frestelsen. Med 12min väntetid smög jag ut och köpte lite pommes och dipp...
Under tiden pratade jag med Veronica i min handsfree, vi försökte bestämma ett mötesdatum. En man tittar på mig när jag beställt och frågar agressivt om jag pratar med mig själv eller "den där grejen". Jag svarade att jag pratar i grejen. Han börjar dilla om att "folk" kan bli konstiga av att de inte vet om jag pratar med dem eller ej och att jag ska "passa mig jävligt noga", frågan är om han pratade om sig själv snarare än folk.

När jag sedan satt mig på tunnelbanan med mitt syndiga mellanmål tittar kvinnan mitt emot mig på maten och säger "mmm det luktar gott", jag berättar om mina syndiga mellanmålslaster och hugger sedan in på min mat. Kvinnan tittar konstigt på maten ganska länge och sedan sätter hon sig och strirrar surt ut genom fönstret. Det slår mig att hon kanske är sur för att hon inte fick smaka, men inte ber man att få smaka folks snabbmat på tunnelbanan?

Tidigare idag kom en kvinna fram och tog på mitt hår och började dilla om hur vackert mitt hår är osv.. Men gör man så? Bara går fram och tar tag i folks hår? Gör folk bara så på rödhåriga eller händer det alla? Jag börjar iaf tröttna på att folk vill ta i mitt hår. Skaffa eget.

Allt som allt en underlig dag fylld med mystiska möten med okända människor.