Fångat på film

För ca 4år sedan debatterade jag i Tv. Jag mindes det som ett ganska lyckat framträdande med tanke på att det var min debattdebut. Kanske bör tilläggas att det är bättre att göra debattdebut i skolan eller under kårvalet än i direktsänd Tv.
Nåja, hela spektaklet spelades såklart in på video, ett band som senare försvann. Eller det var vad jag trodde. För några veckor sedan dök bandet upp bland en massa andra band hemma hos mamma. Nu när jag var uppe passade jag på att låna med mig det. Jag tittade på det idag.

Jag sa ”Liksom” hela tiden, min röst är lite tillgjord och det är bara när jag tänder till och blir arg som jag känner igen och gillar mig själv. Mindre självkritiskt är det kanske att se det som ett led i min feministiska utveckling. Perspektiv, det man ofta saknar, trillade in över mig. Jag tänkte på vad jag skulle ha sagt nu, hur jag skulle ha hanterat det, vilka analyser jag kunde ha kläckt. När jag gör det känner jag stolthet över hur mycket jag har utvecklats sen dess. Jag har gått från generaliserande feminist utan grundläggande kunskap om patriarkatets uppbyggnad till en skarp feminist med analysen som vapen.
Idag är analysen mer min egen och mindre en bunt citat och saker jag har lärt mig. Dessutom har jag fler erfarenheter nu, mer kött på benen.
Jag skulle gärna sätta mig i den där Tv-soffan igen, spela in det och jämföra. För jag tror att jag skulle toppa mina förväntningar, även om jag kommer tycka att jag kan bättre om ytterligare 4år.