Linda Skugge hoppar av feminismen

När jag läste Linda Skugges ”avhoppskrönika” upplevde jag flera stadier av känslor. Min första känsla var att bli ledsen för att hon gav upp, en slags sorg över att den patriarkala strukturen kan göra folk så illa att den enda strategi de ser möjlig är att smälta in i normen.
En andra känsla var lättnad. Jag och Linda Skugge tillhör två vilt skilda feminismer och på samma sätt som hon upplevt den som påfrestande att behöva buntas ihop med radikalfeminismen så har jag tyckt att det är jobbigt att bli ihopklumpad med Linda Skugge feminismen. Nu slipper jag inleda feministiska samtal med att avsäga mig henne som ideologisk frände.
Å andra sidan bildas det nu ett större vakuum, när alla feminismer som inte känner tillhörighet med en feministisk mainstreamfåra ger upp på feminismen och istället för att kämpa för feminismens mångfald, osynliggör sin feministiska kamp, sin vision. Feminismen blir så fattig av denna flathet inför mainstreamfeminismen. Istället för att berikas av de olika feministiska riktningarna i ett konstruktivt samtal där man inte behöver vara överense men kan enas i vissa frågor blir rummet tyst, utvecklingen stannar. Vi behöver bråka lite för att sedan kunna enas, inte tysta sitta och säga att ”det här är inte min kamp, jag har inget att vinna på att föra den”. Jag är inte heller mainstreamfeminist, jag utgår ifrån ett intersektionellt perspektiv i min feministiska analys. Jag vet ärligt talat inte om det finns någon som bekänner sig till mainstreamfeminismen, jag tror att den först och främst är en medial konstruktion som avsiktligt och oavsiktligt osynliggör den feministiska mångfalden.

Vi är alla låsta i våra roller oavsett om de är bimborollen eller den arga feministrollen, den vanliga kvinnan rollen är också en roll, lika låst och lika begränsande fast på andra sätt. Det är därför vi måste kämpa för ett samhälle där vi inte låser varandra i roller oavsett vilka roller som finns att välja på! Kanske har Linda Skugge personligen mer att vinna på att leva i "vanlig kvinna" rollen men jag personligen känner inte att det är ett val som funkar för mig. Ingen av dessa roller funkar för mig, jag får inte plats att vara allt det jag är i en roll, hela vitsen med roller är att de begränsar oss. Jag vill vara den jag är utan begränsningar och jag vill att Linda Skugge ska få vara den hon är utan begränsningar.

Det mest upprörande var kanske att de skäl som hon angav för att hoppa av feminismen är några av de skäl jag skulle använda för att visa på behovet av en feministisk analys, en feministisk kamp, ett feministiskt initiativ.
För småtjejerna ska inte behöva tvätta bort sitt smink eller sluta vara arga för att bli tagna på allvar, få jobb utifrån sina meriter och bli behandlade med respekt. Det ska de bli oavsett, det är en mänskligrättighet som vårt patriarkala samhälle inte kan garantera oss! Bara det är en anledning att kämpa för ett feministiskt samhälle.
/ Linnéa Sjögren
Riksdagskandidat