Ebba Witt-Brattström i nya numret av Bang

Nya numret av Bang damp ner i min brevlåda idag och som vanligt så kastade jag mig över den. Mot slutet deppade jag ihop lite, blev ledsen helt enkelt. Ebbas artikel om kvinnokampens könsmåste gör mig lika ledsen som vanligt. Jag har själv sett kroppar som vi skulle tillskriva kön vars bärare är ingendera, alltså kan jag inte tro att vi måste prata om män och kvinnor; hela tiden och för evigt.
Men det som gör mig mest ledsen är att konflikten (?) mellan queer och radikalfeminism beskrivs som en konflikt mellan två grupper, eller kanske till och med mellan två generationer. Jag har min politiska bakgrund i radikalfeminismen och kom i kontakt med queerfeminismen ungefär samtidigt som jag började plugga på universitet. Konflikten dem emellan lever I mig!!! Ja vill prata om kvinnor samtidigt som jag vill att könet ska upplösas och jag gör jämkningar och inre kompromisser varje dag. Någonstans så är det förtidigt att sluta prata om kvinnor men det kan fortfarande vara målet. För mig kom intersektionaliteten som en befriare, äntligen kunde jag kombinera kön, klass, etnicitet, queer, funktionshinder, ja allt i samma analys. Möjligheten att kombinera olika synsätt gjorde mitt liv som ”queerradikalfeminist” betydligt enklare.
Jag efterlyser en debatt vars ambition är lika intersektionell som min egen ståndpunkt, där vi kan tala om flera maktordningar på samma gång.

Någonstans ska man ha i bakhuvudet att de frågor Ebba efterlyser FINNS i F!, vi har kvinnors strukturella underordning, mäns våld mot kvinnor, 6 timmars arbetsdag osv. Faktum är att det står kvinnor, tjejer, flickor sida upp och sida ner i politikdokumenten. Alla de traditionella kvinnorfrågorna finns med, skillnaden är att de inte står ensamma på dagordningen utan berikas av en intersektionell ansats att erkänna att det finns fler maktordningar i samhället än bara könsmaktsordningen. Ingen organisation som säger sig vilja skapa ett jämställt samhälle kan blunda för dessa maktordningar, för att så länge det finns förtryck kvar så finns ingen jämställdhet. Det är allt eller inget som gäller nu! Jag ger allt, satsar allt för jämställdheten, Ebba är du på?