Allt passar ihop

More blues

Matchande halsband... Vem är snyggast i uniform?

Elektra

Börjar snart...

Vad är grejen...

... Varför slåss luciorna? Varför finns det bara stjärngossar och inga tärnor? Och vad i hela friden har det med köpcentrum att göra? Ge mig 5min att rota runt i den reklamtypens huvud.

Keeping it blue

Det nya jobbet har många nya utmaningar, en som ni säkert inte tänkt på är frågan om att hålla stilen när man jobbar i uniform. Jag försöker med all min kraft rocka färgen blå som jag inte bär privat. Allt från hår till smink måste funka. Jag har tillverkat örhängen eftersom det inte finns i rätt blå och kämpar med sminket. Ambitionen är att inte se lika dan ut två dagar i rad. Inte helt lätt...

Barnvakt sökes till 27årig chef

Att besöka farmor och farfar är en tidsresa på många sätt. Denna helg även på ett oväntat. På lördag förmiddag deklarerar farfar att han måste omboka julbordet så bara han går inte farmor eftersom jag är här. Jag protesterar, jag klarar mig själv. Jag förklarar att jag kan passa på att ringa min farbror Stig och kolla om han vill umgås under tiden. Farfar verkar acceptera detta och jag känner mig lugn, helt fel! Plötsligt hör jag farfar i telefonen "vi skulle ju på julbord, så det skulle ju vara bra om du kunde vara med Linnéa, se till att hon får lite mat i sig..." Då har farfar RINGT STIG för att kolla om han kan sitta barnvakt åt mig när de är på julbord. Jag ville bara sjunka genom golvet. Sedan insisterar han på att ge Stig pengar för maten vi ska äta. Jag försöker förklara att jag är 27år gammal, jobbar som chef och tjäner mer pengar än dem och gladeligen betalar mig egen mat. Detta når såklart inte fram.

Idag gick de då ut genom dörren 13.30, Stig var sen och farfar säger "han kommer snart, klarar du dig tills dess?". VA?!?!?!?!?

Stig kom först vid 14.00 och jag antar att jag överlevde på ren tur. På 30min hinner man ju råka sätta på spisen, stoppa fingrarna i ett eluttag och bränna ned hela huset... Lite slarvigt att bara lämna mig sådär...

Imorgon bär det av till Stockholm, väckarklockan står på 6.30, det gör farfars också ifall jag inte skulle vakna av min... GAHHHH! Längtar hem till en plats där jag får vara vuxen och folk är trygga i att jag kan ta ansvar för att passa tider, ta hand om mig själv och inte stoppa fingrarna i eluttaget. Stockholm, ses snart!

Bli en feminist supporter
Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300kr
Visst är det intressant?
Blogarama

Kul och mindre kul med kultur

Älskar gallerier och njuter ibland av ensamheten i dem. Samtidigt är det tråkigt att det alltid är så tomt.

Livet på västkusten

Går runt i uddevalla och springer på ett lucictåg... Jisses!

Viljan att bli bättre...

...sporrar mig att sätta mig in i saker. Nya jobbet är fullt av utmaningar och jag läser i väntan på internutbildning till våren om arbetsrätt i en massa nya böcker jag har köpt. Spännande.

Fel skor såklart

Var här om dagen duktig och hämtade mina vinterskor från källaren. Dessa visar sig idag vara kallare än höstskorna jag haft fram tills nu. Dags för shopping. Tips på helsvarta, foträta men snygga skor?

Nu är det slut

Dags att åka hem till Stockholm.

Rådslag

Helgen handlar om intersektionalitet

Långt från det papperslösa samhället

Tänkte jag skulle anteckna på datorn under helgen och inte slösa papper. Det har främst haft som resultat att jag antecknat mindre än någonsinn. Hmm...

Hotell

Älskar att bo på hotell.

Grå, gråare, gråast

Sverige är väldigt grått just nu. Man längtar faktiskt efter snö...

Äta, jobba, sova...

Bloggen blir lidande av faktumet att jag börjat mitt nya jobb och ALLT kretsar kring det. Jag jobbar och sover och när jag sover drömmer jag om jobbet. Det är en inkörsperiod och inget oväntat men bloggandet blir lidande. Idag hoppade jag in 40min som plattformsvärd och fick en helt ny förståelse för det dom gör. Jag kände mig otroligt nyttig när jag gick runt där och fick folk att sprida ut sig och inte stå för nära kanten. Folk stället mycket frågor och uttrycket glädje när de ser oss. Härligt!

Älskar hattar oavsett storlek

Denna köpte jag när jag var i London för några veckor sedan.

bra blogginlägg har sin belöning, och inga inlägg ger inget alls

Jag har varit slö, trött, överarbetad och stackars bloggen har fått lida. Ni har fått enstaka bilder av det som sker i mitt liv och några ord här och där. Man ser det i läsar statistiken men också på adsense-kontot 32,55 US$ sedan senaste utbetalningen vilket betyder att oktober kanske inbringade 1 eller 2 US$, inget rekord alltså, eller ja ett botten rekord i så fall.

Jag vill lova att ni ska få mer substans framöver men jag vågar inte lova. Jag ska visserligen jobba mindre framöver men det är ändå ett nytt jobb som kräver mycket på alla plan. Jag vill inte behöva ha dåligt samvete för hur jag prioriterar.

Ju närmre jag kommer heltids-konceptet med sin begränsade arbetstid och sin tydligt avgränsade fritid ju mer orolig blir jag för mina och andras förväntningar på mitt "nya liv".
På listan av saker jag anser att jag bör göra nu när jag fått ett heltidsjobb finns

• träna
• äta mer hemlagat/ nyttigare
• storstäda hemma
• Inreda klart
• sy massor av nya kläder
• lägga mer tid på Fi
• spara mer pengar
• resa mer
• sova mer
• göra flera roliga saker
• mer tid med familjen
• mer tid med finaste flickvännen
• mer tid med vänner

Hur ska jag hinna med allt detta??? Är jag galen? Lägg till detta alla andras förväntningar på vad jag och de ska göra tillsammans nu när jag är ledig så ofta. (är det verkligen så ofta?)

Mer realistiskt vore att anta att jag fram till jul kommer sova, jobba och sticka julklappar och förhoppningsvis äta mera hemma. På spara fronten är det pensionssparande som lockar mest, har lovat mig själv att så fort jag har en fast månadslön och därmed kan förbinda mig till en långsiktig investeringsplan också börja pensionsspara (tips mottages tacksamt).

Trots att min lön egentligen är bättre på nya jobbet går jag trots det ned i inkomst med ca 40 000kr/år eftersom alla mina tillägg som jag fått genom samordning och centralberedskap försvinner. Äta mer hemma och sy mer kläder blir ju då ett klokt sätt att investera min tid på med tanke på att jag nu äter ute säkert snitt 15ggr/veckan större mellanmålsfika inräknat.

Men hur ska det gå? Spännande blir det.

Bli en feminist supporter
Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300kr
Visst är det intressant?
Blogarama


Läs även andra bloggares åsikter om adsense, jobb, tunnelbana, pension, kläder, mat, sticka, julklappar,

skrämmande

Nej jag syftar inte på de läskiga pumporna, godistiggande barn eller alla dåliga skräckfilmer på tv. Jag syftar på mitt liv. Jag är nämligen något så absurt som en modig fegis.

Jag går utan fruktan in i nya situationer, tar på mig nya utmaningar. Det som skrämmer livet ur mig är att avsluta saker, säga upp mig, lämna bakom mig.

Exakt denna sits sitter jag i nu. Jag är å ena sidan extatiskt lycklig. Jag har fått ett heltidsjobb som arbetsledare på MTR Stockholm som tar över tunnelbanan imorgon. Detta är något jag drömt om länge, det är ett uppköp på många sätt, utöver den uppenbara "befattningshöjningen" är det framför allt ett heltidsjobb, fast lön, övertid, betald semester, ja alla former av trygghet jag suktat efter men inte haft tillgång till.

Man kan ju undra varför jag känner sån ångest över att lämna osäkra deltidsjobb, konstant pusslande med tider för att det inte skulle krocka, 200h/månaden som normal arbetstid. Det är inte för att jag kommer sakna att vara underbetald och överarbetad. Snarare beror det på att jag lämnar något jag känner till, något jag kan och vet att jag är bra på och genom att lämna det kan jag inte få det tillbaka. Detta är en sanning med modifikation visserligen, Nära har sagt att jag är välkommen tillbaka, men det skulle inte vara samma sak.
Främst beror det nog på att jag inte är van. Jag har mycket sällan sagt upp mig, istället har jag byggt på, pusslat lite för att få det att funka, jobbat lite mer där och lite mindre här. Jag har som mest haft 3arbetsgivare och 6 befattningar samtidigt. Osunt såklart men det har haft en fördel, man har inte behövt stänga några dörrar.

Idag var min sista dag på Veolia, min sista dag ägnades åt undervisning liksom större delen av oktober. När vi börjar igen imorgon vet jag inte om jag kommer få undervisa igen, kanske slog den dörren igen idag? Jag drog en djup suck innan jag låste klassrumsdörren, det kändes så konstigt.
Nästa torsdag jobbar jag mitt sista pass som samordnare och assistent. Sen slås den dörren igen. Jag kommer ha möjlighet att vikariera som assistent om jag vill men det är inte samma sak. Man går från oumbärlig samordnare till pausunderhållning för kriser.

När allt kommer igång räknar jag med att vara pigg och pepp och jag kommer inte att ångra mig. Men just idag känns det läskigt, farligt och lite tomt.

Bli en feminist supporter
Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300kr
Visst är det intressant?
Blogarama

Zig-zag hårband

Jag fick mitt första med en tjejtidning i tonåren. De har varit omoderna men går plötsligt och köper ett. Guld så klart. Ni som undrar ser på bilden kontrasten mellan min äkta hårfärg och den med henna förbättrade versionen. Det är dags att åtgärda utväxten igen. Hår växer, tur.

Tiarafeministens nya hatt

Köpt idag.

Gillar nya handels- reklamen

Äntligen ett roligt grepp i kampen om att få unga att gå med i facket.

Äntligen, nu kan vi avskaffa äktenskapet

Kyrkomötet sa ja till homovigsel och åratal av kamp är äntligen till ändå. Fester och bröllop kommer avlösa varandra en lång vid framöver. Och absolut, låt oss fira en stund men sen är det dags att den juridiska överenskommelse vi kallar äktenskap tas bort till förmån för en samlevnadsbalk som inte lägger sig i varför vi vill leva tillsammans eller hur. Då spelar det ingen roll om vi har sex eller inte, om vi är kära, monogama eller om vi vill ha barn eller inte, ett samlevande som inte sätter normer för hur vi ska leva med varandra, där har vi något att sträva efter!

Ibland är man populär

Några elever från min nyligen avslutade kurs uppvaktade mig med blommor, vin och choklad igår. Det är för övrigt därför bloggen är så tyst. Jag undervisar hela tiden och det finns ingen energi över för annat.

hur de sociala medierna visar min duktiga flicka

Om ingen ser dig göra det, spelade det någon roll? Jo visst för din egen skull, men ingen fattar ju hur fantastisk du är om de inte får se och höra det. Kanske är det därför vi älskar facebooks statusuppdateringar?

Via facebook så vet alla vem som tränar, vem som går på föreläsningar, vem som lagar mat, städar, har tentaångest mm. Och det är något mer än att låta personerna i ens liv veta vad man gör. Vi lägger ju inte upp rapporter på allt, vi väljer ju ut saker, vi konstruerar en bild av oss själva som vi förmedlar, filtrerar ut på facebook, twitter, bloggy osv.
Detta blev otroligt uppenbart när jag igår satt och läste i min kurslitteratus och kände mig synnerligen duktig eftersom jag allt som oftast panikläser dagen innan inte flera dagar innan en föreläsning. Trots att jag satt där och var duktig var det något som fattades, där satt jag och var otroligt duktig och INGEN SÅG DET (!?!). Jag loggade in på facebook för att skriva att jag var duktig och pluggade och sen kändes det bra en stund.

Vad säger detta om oss, om mig om världen och åt vilket håll den håller på att gå åt helvete??

Bli en feminist supporter
Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300kr
Visst är det intressant?
Blogarama

På tåget sover alla

Eller kanske inte alla men minst 7personer vad jag kan se i en och samma vagn.

The day the music died

Eller ja, i alla fall gitarrfodralet. Vad sysslar folk med? Det måste verkligen vara brist på vettig kvällsaktivitet när folk ägnar sina lördagkvällar med att hoppa sönder gitarrfodral...

utbildaren är tillbaka

Imorgon ska jag utbilda för första gången sedan början av sommaren. Jag är peppad och lite pirrig, ska bli kuligt. Denna gång utbildar jag som Veolia-anställd men personalen jag utbildar är beställd av MTR. De har köpt in utbildningen av Veolia (undrar vad de fick betala?). Konsekvensen av detta är att jag har en hektisk oktober framför mig där jag ska utbilda fler dagar och mer ryckigt än vad jag är van vid. Jag kommer också hålla två sti-tub kurser för deras blivande chefer sk. serviceledare.

Just nu ska jag vila, äta och somna tidigt för att vara i toppform imorgon. Inte 100% förkylningsfri ännu och hoppas att rösten håller... Håll tummarna.

Bli en feminist supporter
Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300kr
Visst är det intressant?
Blogarama

drömmen om att jobba

Inatt drömde jag att jag höll i ett möte, sorterade papper och att centrala beredskapen pepp och jag var tvungen att lösa ett flertal vakanser i schemat. Pust!

Man vet att man blir frustrerad av att ha varit hemma och inte fått jobb gjort när hjärnan försöker få det gjort medans jag sover. Önskar att den istället la krutet på att bekämpa de kvardröjande sviterna av min förkylning (hosta, slem i halsen, lätt överansträngd).

Bli en feminist supporter
Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300kr
Visst är det intressant?
Blogarama

En hemlig beundrare?

Nea är ett av mina smeknamn, reserverat för dem som står mig nära. Men nu har jag tydligen en beundrar-vandal... Hmm

Plötsligt höst

Mys

adsense funderingar

Sedan senaste utbetalningen finns det nu 23,92 US$ i potten.

Jag blir mer och mer nyfiken på vart alla annonser leder. Lite orolig för innehållet ibland men eftersom jag inte får trycka på dem själv har jag ingen aning. Ni skulle säga till om det var något olämpligt eller hur??

Bli en feminist supporter
Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300kr
Visst är det intressant?
Blogarama

Böckerna slår tillbaka

Aj! Skär mig på alla papper mitt i mitt panik-pluggande. Roligt citat just nu: the seductivness of fashion, then as now, lay in the fact that it seemed to offer at person the possibility of becoming in some way different, More attractive, or More powerfull.

Stirrar i taket

Avskyr att vara röstlös. Även om jag nu kan sätta samman flera meningar i rad så räcker det inte för att kunna jobba. Rösten kan nämligen ge upp när som helst utan förvarning. Vad gör man då? Jag jobbar med blinda eller hjärnskadade. Mitt andra jobb är ett service-jobb. Svårt att säga hej, tack och trevlig resa utan röst, ska jag mima?

Gaaaahhh...

Man får en insikt i hur otillgängligt samhället egentligen är för dem som inte har samma förutsättningar att kommunicera eller delta. Hur många dörrar som stängs. Fysiskt i övrigt känns det som att jag borde kunna jobba, jag vill jobba! Jag har varit hemma från jobbet så länge nu att jag klättrar på väggarna och sedan faller ihop i en utmattad hög bland tapet-resterna och stirrar i taket.

Hur vet jag om jag är frisk nog? Smittar jag? Vad är det för fel på mig? Borde jag stanna borta från jobbet? Hur infektionskänslig är jag?

Efter att ha varit sjuk så länge är ju frågan, ska jag vara mer rädd för er än vad ni ska vara för mig? Vem riskerar att smitta vem med vad???

kolla in: Effective Job Interviewing From Both Sides of the Desk

Älskar slide-share

Effective Job Interviewing From Both Sides of the Desk

View more documents from Andy Lester.

I London utan röst

Har tappat rösten. Blir tokig.

Bli en feminist supporter
Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300kr
Visst är det intressant?
Blogarama

Bilder från Freedom not Fear 2009

Bli en feminist supporter
Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300kr
Visst är det intressant?
Blogarama

Kom närmre Alexandra Ribero

Jag har fått den stora äran att vara en del av Action Aids kampanj "kom närmre" för kvinnor och flickor som går ut på att man kan prenumerare på berättelse om de som hjälps genom bidragen Action Aid får in. Läs berättelsen och fundera på om det är dags för dig att ta steget och bli fadder.


Hej,

Jag heter Alexandra Ribeiro. Jag är 17 år och bor i stadsdelen som kallas Guds stad, i Rio de Janeiro i Brasilien.

Livet i Guds stad är inte lätt. Vårt område är fattigt och många barn dras in i droger och våld. När jag var tio år valde mina föräldrar att engagera mig i de aktiviteter som ActionAid organiserar här för att jag skulle få ett ett bättre liv.

Ett stort problem i Guds stad är undernäring. Familjerna har inte råd att köpa näringsrik mat, oftast vet de inte ens vilken den bästa maten är. När ActionAid 2001 startade ett ungdomscenter i Guds stad var därför problemet med undernäringen något de ville ta itu med.

Nu har ActionAid organiserat oss äldre barn på centret och utbildat oss i näringslära. Sedan dess besöker jag regelbundet familjer i Guds stad och väger barn under fem år. På så vis upptäcker vi om barnen lider av undernäring.

Tack vare ActionAid och vår grupps arbete väger nu också sjukvården alla barn när de kommer för att vaccineras och undernäringen upptäcks tidigare. Vi har även lyckats få olika organisationer att donera mat, till exempel torrmjölk, som distribueras till de familjer som behöver hjälp.

Under hela min uppväxt har ActionAid och ungdomscentret varit väldigt viktiga för mig. Jag har sett att vi kan förändra vårt samhälle genom att samarbeta. Jag arbetar hårt i skolan, eftersom jag vill studera juridik eller psykologi. Det kommer att hjälpa mig att hjälpa andra. Jag har blivit räddad från ett liv på gatorna och jag vill ge fler barn samma chans.

Vänliga hälsningar,

Alexandra

Bli en feminist supporter
Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300kr
Visst är det intressant?
Blogarama

Bra reklam

Vanligtvis så brukar jag gnälla över sexistisk reklam i tunnelbanan. Men idag såg jag denna braiga annons från polisen som uppmanar kvinnor att anmäla misshandel i relationer. Bra!

mitt tal FNF2009

Varje morgon är en morgon vi tvingas inse att det inte var en dröm

Att vår frihet och integritet försvann är inte den sortens absurda mardröm som gör psykoanalytiker tårögda av lycka.

Att staten kan se och bevaka allt vi gör är inte längre än läskig godnattsaga av George Orwell.

Detta är vår verklighet idag och ingen mängd nattlampor och snuttefiltar kan få oss att känna oss trygga.

Regeringen skyller på hotet utifrån, terroristerna är som monster under sängen. Men vi är inte rädda för monster, vi är rädda för människor.

Människor som har förmycket makt, förmycket information och förlite respekt för den personliga integriteten.

Folkvalda som glömt att de ska representera folket som valt dem, att de ska företräda våra intressen.

De vill avlyssna oss i våra privata mail men de vill inte höra vad vi säger när vi pratar direkt till dem. En paradox där regeringen vill avlyssna, inte lyssna.

Fredrik Reinfeldt behandlar oss som idioter, klappar oss på huvudet och säger:

"Bry inte ditt lilla huvud med svåra frågor, lita på mig så kommer allt att ordna sig."

Klassiska härskartekniker kombineras med avledningsmanövrer.

För att distrahera oss sänker han någon skatt eller sticker en myndighet en slant.

Reinfeldt glömmer att vi är vuxna, tänkande, analyserande människor. Inga barn man kan klappa på huvudet och trycka ned. Vår välvilja kan inte köpas med skattesänkningar och vårdnadsbidrag. Vi är inte barn, vi är inte rädda för monster och Fredrik Reinfeldt är inte vår lands-pappa.

Därför samlas vi om och om igen,

Därför upprepar vi vårt budskap.

Ge oss vår integritet tillbaka.

Om mindre än ett år är det val och nu är det upp till oss att dra åt tumskruvarna på partierna. Löfte om ett omedelbart undanröjande av lagar som FRA och IPRED, att inte bara sluta samla information utan att förstöra den information som samlats in är vårt krav. Vi nöjer oss inte med lite Nipp/Tuck i lagarna, de ska bara bort. På detta löfte avgörs vår röst. Ingen integritet, ingen regeringsmakt.

Om integritetsfrågan har visat något, så är det att det finns en politisk vilja bortom blockpolitiken. Människornas politik, väljarnas politik. En insikt som skulle kunna möblera om hela det politiska landskapet.

Ensamma åstadkommer vi mycket lite. Vi måste väcka den gråa massan av väljare som glömt att det är dom som bestämmer. Om den gråa massan går samman går vi från små möss till stora elefanter som stampar över den politiska savannen och Fredrik kom ihåg: en elefant glömmer aldrig...

Bli en feminist supporter
Bli medlem i feministisktinitiativ, endast 30-300kr
Visst är det intressant?
Blogarama

Stor i orden men liten i talarstolen...

Så går det när man är tre äpplen hög... Men talet gick bra. Lägger ut det och fler bilder på Bloggen senare.

Uppstart 2010

Nu efter lunch pratar Gudrun om valen som varit och valet som ligger framför oss.

Världen är ... Sjuk?

Jag vet, det är inte ovanligt eller oväntat men gruppen ungdomar på bilens högra sida satt brevid mig på tunnelbanan och snackade om hur mycket spirit de skulle dricka. Grejen är att de var max 15år. Ibland är man extra glad att småsyskonen är medlemmar av UNF...

Gripen

citat: om självbilden aldrig skulle sättas i tvivel, och om social jämförelse aldrig förekom, skulle det inte finnas någon efterfrågan på mode...